Ödets ironi

Fadderförfest igår, vi vet inte vilka våra faddrar är. Men det var kul ändå.

Uppsamling på något uteställe i huvudstaden. Bara naprapater. Galet kul.

McDonalds och tunnelbanefniss hem. Hade nycklar den här gången, bra Susanne!

Vaknar och ryggen är paj, det är vad jag kallar ödets ironi. Nej tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0