susanne

Imorgon har nollorna (ja, de kommer föralltid vara nollor för mig, trots att de numera bör kallas ettor) den stora, feta, fasansfulla anatomitentan.
Jag minns den tiden, jag minns den ångesten, jag minns en hjärnskrynklingen som tillhörde alla de hundratal timmar vi spenderade med boken i handen för att trycka, trycka och åter trycka in informationen.
Har vi blivit bättre människor för det? Självklart!

Kliniken rullar på fint, vi fick besked om att vi äntligen får börja trycka triggerpunkter. Tidigare har vi fått leta rätt på, lätt trycka finna roten till det onda (triggerpunkten) för att sedan sparsamt klappa den medhårs, inget hårt tryck för att förgöra den utan snälla strykningar för att få sen att ge med sig. Jag har känt mig som en riktig fjant som inte fått trycka till. Men nu är det slut med det!

Krisskrullgull har varit här på besök och som vanlig när den flicka ska vistas i min närvaro blir jag sjuk. Äcklig har jag varit, och äcklig är jag än. Men imorgon är jag så frisk ska ni se!